Spinning är döden
Det går aldrig bra att spinna. Jag är helt enkelt inte gjord för det. Det är inte meant to be.
Det kanske beror på att det va en lördag kl. elva och att jag var trött och typ kunde känna den slibbiga pizzan från igår kväll skvalpa därnere i magen. Mådde illa under passet och gav upp. Gick istället en härlig promenad runt sidsjön denna vackra soliga dag. Mycket trevligare än sitta i ett litet rum fullt av svettiga små hurtiga människor på cyklar. Inomhus liksom. Det är egentligen knäppt, cykla ska man göra ute. Vem kom på den briljanta idén att göra en cykel som man inte kommer nånvart på? Och alla går på grejen. Uppfinnaren har säkert hånflinat åt alla som började använda dem.
I alla fall, promenaden var perfekt om man bortser från alla joggare som får en att inse vilken dålig kondis man har, alla småbarnfamiljer som typ kör över en med sina barnvagnar, alla dessa människor som går på ett brett led och nästan tränger ner en i sjön och alla pensionärer som vägrar flytta sig en millimeter när man ska gå förbi. TUR jag hade Jimmys jens of sweden att lyssna på så jag kunde ignorera dem lite bättre.

När jag gick omkring där kunde jag ju inte låta bli att tänka på de gånger jag gått omkring där med Jimmy. Camilla sa igår att jag och Jimmy är meant to be. Det tyckte jag va sött. Okej, inget mer kärlekskrankt snack idag. Bara elva dagar kvar...