Som en fisk som sprattlar på land
och försöker ta sig tillbaka till havet så den kan leva vidare. Så e jag. Ja det lät jävligt konstigt jag vet. Men man måste hitta på nya metaforer ibland. Jag e så trött nu hela tiden, orkar inte gå upp ens klockan nio. Klockan tio kämpade jag mig upp. Och då har jag ändå sovit inatt för en gångs skull. Men känns som man sovit fem minuter. Skumt. Helskumt. Inte ens när Jimmy försöker kittla mig upp ur sängen lyckas. Varför går jag inte upp o äter frukost samtidigt som honom. Varför ligger jag kvar. Jo för att hela kroppen e alldeles bortdomnad. Jag får ju ingenting gjort bara för att jag sover så länge. Är jag nångång pigg så är det på kvällen och natten då jag verkligen borde sova. Wääääh. Gnäll gnäll och ännu mera gnäll.

Första december idag. Ägnar mig åt att öppna luckor på nätets julkalendrar i hopp om att jag nångång ska kunna vinna något (yeah right!). Men all flykt från vardagens alla måsten som finns att tillgå tar jag, tyvärr, tillvara på.

Missade baldermötet igår. Jenny sa nu att vi ska ha pyjamaspimp på vår internfest. Hahaha! Låter intressant...
Vad hände med tidsinställningen? Vafan... klockslagen stämmer ju inte alls här och nu har grejen där man kan ändra själv försvunnit. jaja, shit the same!