Let it be over
Imorrn e det äntligen redovisning av vår tråkiga gruppuppgift... skönt o få det över. Hoppas det blir godkänt. Eller ännu hellre att hemtentan på fredag blir godkänd... dream on jess!
Anywaaaaay, har typ världens kval över vad jag ska köpa för klänning tills på fredag... e ju inte så att jag äger nån galaoutfit liksom. Gick med Stina och Malin i stan för att få lite smakisråd. Nu har ju två snyggdresses att välja på! och vet inte vilken jag ska haaaa! Den ena sitter ju inte tajt över magen vilket är ett grymt plus så man slipper hålla in putmagen hela kvällen. Men den e ju dubbla priset än den andra som dessutom e lite mer klassisk medan den dyra lätt kan gå out of fashion. Och den kändes inte riktigt jag. Den kändes mer Camilla på nåt sätt. Ska köpa den klassiska tror jag och nåra coola bling-bling armband att hotta upp kalaset med.

Och nu en stor fet hyllning till gruppens hero: STINA! Som en maskin sätter hon sig och fixar klart vår uppgift. Så jäkla grym tjej den där Stina. Kommer sakna Stina som ass, som Stina skulle uttrycka det, i nästa kurs. Och jag och Malin kommer fastna i helvetesgruppen... Stefan e ju en asskön kille som man gärna kan fortsätta jobba med. Men resten blir jobbigt...

Oh va jag ska upp tidigt imorgon. Det är omänskligt så tidigt jag ska upp.
Och nu vill jag ge en stor känga i radiotjänstens feta häck som går omkring och plingar på folks dörrar efter 22.00! Det är ju helt sjukt. Jag skulle fan aldrig öppna dörren för nån vid den tiden om jag inte visste att de skulle komma. Typ hej och välkommen in och plundra mitt hem främling. Jag e säkert paranoid as hell men det är väl bättre än blåögd. Eller shit jag har ju blå ögon. Jag säger, bättre än att vara naiv istället.

Jag vill hylla Jenny också för att hon alltid finns där för mig. Och jag vill hylla min Jimmy som är världens finaste. Och jag vill hylla min familj och mina närmaste släktingar som befinner sig ett halvt Sverige härifrån och alltid ställer upp för lilla mig av nån anledning. Och vill hylla alla vänner som gör att man kan skratta sig igenom tillvaron. Och alla mina flitiga bloggläsare. Det blev himla cheesy nu men ibland måste man faktiskt berätta för dem man tycker om att man gör det. Så det så.