Det som göms i snö...
...kommer upp i tö. Hundbajs t ex. Aldrig ser man så många hundlortar på trottoarerna som när snön just töat och regnat bort. Gäller att se upp. Eller snarare ner.

Om det nu skulle finnas en gud. Undrar om han/hon/det läser min blogg? Eller smygläser alla min blogg? Alltid när jag lackar som mest och förbannar allt och alla så vänder det. Don´t underestimate the power of barking. Jag klagade på journalisterna. Idag skrev tjejen och bad om ursäkt för att hon nog lät lite kort i telefonen och sa vart jag kunde få tag i tidningarna. Och aldrig svarar någon på mina mail. Men jorå, läraren som har tidningarna har svarat. Likaså svarar dem som har hand om utlandsstudier och erbjuder mig ett möte för att hitta nåt speciellt som kan passa just mig. Tror t o m att de jobbade övertid lite grann. Och Anna som jag klankat på och nära på gett upp hoppet om ringde idag och har äntligen bestämt en tid vi ska styra upp det här. Finally! Man ska tydligen klaga. För att nåt ska hända. Nu fattas bara att tanten ska höra av sig. Och länsmuseet. Så jag kan bestämma om jag vill ha fullt csnbidrag. Och att vinna tillbaka vissa vänner igen...

Snart: Loverboy over for dinner.