Känns som att bada i kall klibbig gröt...
Det här kommer vara det mest pessimistiska inlägg ni nånsin läst. From someone who´s hit rock bottom. Jag mår illa när läser mitt förra inlägg. Att jag en dag i halvåret ska få vara glad och känna att livet kanske är utan bekymmer och kanske riktigt härligt ändå. För att sedan låta allting hånskratta en rakt i ansiktet för att jag verkligen kunde tänka tanken. Är det värt det. När jag det känns som att jaj va skönt det löste sig nog ändå det här så vänder det och allt fuckar upp sig. Som när jag och Anna skulle bedöma allas arbeten i avancerad illustration i måndags och hon GLÖMDE BORT DET. Så jag satt fyra till sju och skrev bedömde och skrev alla kommentarer och sedan resten av kvällen till klockan tolv med att renskriva dessa och skicka till henne så hon kunde lägga till nån mening på alla dagen efter.
Eller varför inte ta CSN som jag numera hatar över allt annat eftersom de gillar att se studenter lida uppenbarligen och förstöra deras livssituation. Jag själv betvivlade att jag skulle få fullt studiestöd för mina 15 poäng som inte kommer läsas på helfart. Så jag skriver till dem för att få reda å hur jag ska fylla i rätt och hur mycket jag får söka för. Svaret blir att jag får söka för fullt studiemedel, alltså heltid. Jag skriver igen och ifrågasätter om det verkligen kan vara så. Då RINGER en snubbe från csn, inte samma som svarat på mailet, och förklarar att det när man lägger ihop mina kurser så motsvarar det heltid. Okej, va skönt då behöver jag inte fixa ett extrajobb. Men NU när jag skickat in papprena så får jag reda på att jag bara får för deltid. Och ska klara mig på 2000 mindre i månaden!! Hur vill dem jag ska klara mig nu? Jag har inte ens TID att söka jobb nu eftersom jag har massa andra projekt vid sidan om studierna...
Och att Dagbladet nånsin skulle ringa upp en igen kan jag ju glömma. Och antagligen sommarjobbet också. Har väl inte gjort tillräckligt bra jobb. Eller smält in särskilt bra. Fick reda på att en kille i samma grupp som jag i communicare och som jag varit lärare för nu i av. ill. kursen jobbar där nu när det behövs nån... Ännu en knäpp på självkänslan...
Idag missar jag Communicarefesten. Ska på Malins födelsedagsmiddag. Hoppas hon räknat med mig, får inte tag i henne och har inte gett exakt besked att jag kommer. Är så jäkl opepp nu fastän jag sett fram emot att festa med Stina och Malin... hoppas det vänder under kvällen. Annars får jag väl gå in i dimman eller nåt.