Jaha...
då var det alltså julafton nu. Och jag är inte tillräckligt trött. Min dygnsrytm är inte vad den övriga familjens är tyvärr. Jag e nattkatt. Och när jag väl somnar, efter att ofta ligga i vad som känns som timmar av att försöka tvinga mig själv till sömns, så vaknar jag sällan särskilt utsoven, är en zombie resten av dagen. Det vill jag inte vara imorgon, eller ja, idag blir det ju. Jag vill vara sprudlande och strålande glad när jag ska träffa och umgås med nära och kära som jag i stort sett aldrig träffar numera. Inte trött, kinkig, lättirriterad med mörka ringar under ögonen. Thank god att jag är tjej och kan sminka mig till att inte se halvt döende ut. Hoppas jag kan somna snart. Annars ligger man bara och tänker på allt som ligger och surrar i bakhuvudet, alla måsten, alla bekymmer, alla problem som måste tas itu med. Det är inte bra att tänka mycket. Faktiskt. I say: Think less, live more.