Gamla spöken...
Hahahaha, fick nyss ett mail och en grymt rolig bild som Danne ritat av mig! Klockren haha! Inte så kul för er andra som inte kan sen den, men för mig var det höjdpunkten på dagen!! Han hade inga pengar på mobilen så han kunde inte inte sms-bomba john på johnmobbardagen som det var igår, men jag mobbade honom en del åtminstone så det räckte nog för oss båda, det var ju trots allt juldagen.

Igår var jag på Magasinet med Anna H, Lina A och Mattias A. Det var riktigt kul att gå ut med dem igen och dansa häcken av oss och fjantdansa som vi brukar. Men under kvällen träffade man också på, eller åtminstone såg, en massa gamla spöken, uttrycket lånat från "kusin" Thomas, från forna dar i staden. Det är läskigt att se alla dessa mänskor som man inte sett på en evighet, och förmodligen har de flesta som man såg fastnat här och deras stora glädjeämne i livet är att ragga på fjortisar.
Jag lyckades med konststycket att se alla killar jag haft en liten crush på sen högstadiet. Fyra pojkar som man nu i efterhand inte kan förstå att man kunde gå omkring och sukta efter. Man blir så irriterad. De tror säkert att jag fortfarande suktar efter dem och glatt tacka ja till dem om ifall de skulle vilja, hemska tanke. Skulle hellre äta en svettig strumpa. Så jag gjorde mitt bästa för att ignorera att de existerar överhuvudtaget. Redan på förfesten fanns en kille jag var kär i ett bra tag och vi hade ju haft rätt mycket kontakt under den tiden, så vi är ju inte precis främlingar. Men vi sa inte ett ord till varandra, vilket bara var skönt. Alla gamla pinsamma misstag vill man helst glömma, men kvällen gjorde snarare allt för att påminna mig om dem. Kanske för att bevisa att jag verkligen inte gick miste om nåt och förmodligen skulle vara en lika tragisk som många av dem.

Världen känns otroligt liten, det blev man påmind om igår igen. En kille började prata med Anna, de hade tydligen gått i samma klass en gång i tiden, och när jag hörde att han hette André började så smått känna igen honom och när han skulle hälsa på mig så frågade jag om inte hans pappa jobbar på pergo. Jovisst e det så och det gör ju min pappa oxå, de känner varann och när jag sa att min pappa är rolf så utbrast André "Jaaaaa, Rolf Appelgren, jag har ju varit hemma hos dig ju!" Och så kom han ihåg att vi hade kollat på sällskapsresan och spelat ett dataspel på krilles dator. Haha, vilka flashbacks. Vi stod och sa hela tiden, fan va sjukt och va världen e liten. Och då kommer Thomas och ställer sig bredvid mig och André frågar om det e min pojkvän och näääj, vi e ju släkt och firade julafton igår ihop, och André och Thomas kände visst också varann. Ja. Alla känner verkligen ALLA.

När vi skulle hem sen blev vi av med både Lina och Mattias. Jag gick en runda på nedervåningen och letade. Under denna lilla vandring var det två killar som desperat försökte ragga, en tog tag i mig och typ bara ställde sig och stirra på mig och den andra försökte ragga på mig åt sin kompis. Deperata lilla Trelleborg. Den biten är otroligt skön att slippa.